suecia

Nu sticker jag... vi ses snart!!! Puss Puss

redo

Trots mina tvivel blev faktiskt bilen klar idag, och jag fick uträttat lite av det jag hade på min lista... jag börjar bli redo.

Idag har jag haft en kär vän på besök. Mys! Det är märkligt vilka nära vänner man kan få efter så kort tid. Han vill inte att jag ska flytta härifrån. Jag vet att jag en dag kommer flytta härifrån.

Jag har dock svårt för att säga när, hur, vart... I mitt huvud vet jag egentligen att jag max kommer stanna här ett år till. Men samtidigt så vill jag hålla alla dörrar öppna. Kan ju hända att jag vill flytta till Sverige igen om ett halvår. Kan ju hända att jag vill stanna här för evigt. Vem vet?

Hur är det egentligen möjligt att göra upp en plan för livet? Livet som är så ombytligt, som kan förändras drastiskt nästa dag.

Det är så många saker jag skulle vilja skriva om, som jag skulle vilja berätta om, men som jag inte riktigt känner att jag klarar av att dela med mig av här.

En vän till min mor berättade nyss att hon började bli orolig för mitt drickande. Hon har läst på min blogg och tycker att jag dricker alldeles för mycket. Visst... det blir en hel del här nere, men å andra sidan är det annorlunda. Tror även att det ser ut som om jag dricker mycket för att det är då det händer något kul, det blir då jag skriver...

Dessa saker skriver jag om i stället för att skriva om det jag helst av allt skulle skriva om. Det jag känner just nu. Frustrationen. Problemen jag inte kan göra något åt, som det ska bli skönt att få distans till när jag kommer hem.

Jo, jag är redo. Puss

stress

Känns som om jag har mycket att göra nu som det bara är två dagar kvar tills jag åker till Sverige. Känns som om jag borde fara runt på hundra olika ärenden. Känns som om jag borde stressa lite.

Har man ingen stress i kroppen så är det ju tur att man faktiskt kan bygga upp en egentligen ickebefintlig stress, genom att skjuta upp de få saker man har att göra till den absolut sista dagen. Det är lite så jag jobbar.

Ett av stressmomenten kan jag dock inte göra speciellt mycket åt. Bilen, som nu har varit på reparation i två veckor, är fortfarande inte färdig. Förra veckan pratade jag med bilmekanikern fyra gånger och varje gång sa han mañana... förutom i fredags då det blev martes. Jag tvivlar starkt på att den är färdig imorgon.

Imorgon ska jag i alla fall börja beta av listan som bara jag kan göra något åt. Duktigt. Inte en dag för tidigt.

fest, fest, fest

Helgen är över... igen... I lördags blev det storparty här hemma. Fotbollsfest, midsommarfest och hejdåtillerikafest. Kommer iofs tillbaka om några veckor... men ändå... Bra folk, god mat och massor med snaps... Trots dålig fotboll hade vi en kalasdag! Underbart att höra chilenarna sjunga med i svenska snapsvisor. Snart blir det riktig midsommar i Sverige!

regn

Saknar min lillebror!!!

Brukar alltid kunna gå igenom kvällens händelser med honom när jag kommer hem. Men nu är det tyst och tomt i huset... ingen att prata med, bara en blogg att skriva.

Regnet faller ute och det låter som om det droppar inne i huset. Låter som om någon går omkring där nere och spottar på golvet. Men icke... bara regnet där ute.

PUSS

hur svensk?

Nejma hade gjort ett test jag inte kunde motstå, hur svensk är du?

Resultat

2 av 10

Nej du kan inte vara svensk - emigrera genast till Norge.

Tur att jag är född där!

06.06.06

Så många saker jag vill säga, men vet varken vart jag ska börja eller sluta. Sveriges nationaldag med ett datum troligtvis alla har sagt minst ett ord om idag. Internet, tv, radio och bland vänner... tror jag har hört eller läst om det över allt. I El Mercurio, en av Chiles största tidningar, valde de i alla fall att ha ett uppslag om Sverige idag. Sympatiskt av dem.

Jag har inte firat nationaldagen. Inte heller sett något demoniskt. Har mest inte gjort något alls.

Är själv här nu, efter att lämnat mamma och Martin på flygplatsen igår. Konstig känsla. Jag är helt ensam efter snart åtta månader med folk omkring mig konstant. Jag lyssnar till ljuden i huset. Det knäpper i elementen. Annars tyst.

Skönt att vara själv. Ingen att köra. Inget jag måste göra. Men samtidigt har jag blivit så van vid att ha någon här; att alltid ha någon att prata med. Det är konstigt så fort man vänjer sig vid en situation.

I slutet av oktober, när vi flyttade hit, trodde jag aldrig att jag skulle klara av att bo med familjen igen. Det var svårt att anpassa sig till något man vant sig av med för nästan tio år sen. Men det gick. Jag blev snabbt dotter och syster igen. Jag blev snabbt barn igen. Hade aldrig försvunnit.

Vet fortfarande inte vart jag ska börja eller sluta. Tar det en annan gång.

hårdrock och fotboll

Helgen har nu gått mot sitt slut och imorgon kör jag mor och lillebror till flygplatsen. Om bara elva dagar är det min tur.

Inte helt oväntat slutade fredagen med alldeles för många öl. Jag skyller på det deprimerande resultatet i fotbollsmatchen. Sen när har jag börjat bry mig?? Troligtvis var det helt och hållet vårt fel att matchen gick dåligt, chilenarna på puben skrek betydligt högre än vi svenskar. Trots fin svensk flagga i taket vann vi inte... illa!

Mina vänner lämnade baren för att återgå till vardagen. I sedvanlig ordning kunde jag så klart inte sluta där, utan köpte öl och tog en taxi till min bror som var hemma hos Boris. Där beställde vi hem ett mastodontlass med kinamat som vi frossade i innan vi gick till Mephisto, självklart en hårdrocksbar i lillebrors sällskap.

Roligast under kvällen var två skumma killar som försökte flirta med mig. Den ena såg ut som Dio och den andra kunde endast få fram några få ord... I love you!

Det mest patetiska var hur jag skällde på min lillebror för att ha tappat bort sim kortet till min telefon. När det i själva verket var jag som hade tappat det i min väska. Lyckades även få några hårdrockare krypa på golvet och leta efter det...

Hur ska jag klara mig utan lillebror i nästan två veckor??

Boris

fotboll!!

Efter ett mastodontstekaköttbullarmaraton med mamma ska jag nu ner på stan och titta på fotboll.

Pinsamt om inte Sverige vinner...