06.06.06

Så många saker jag vill säga, men vet varken vart jag ska börja eller sluta. Sveriges nationaldag med ett datum troligtvis alla har sagt minst ett ord om idag. Internet, tv, radio och bland vänner... tror jag har hört eller läst om det över allt. I El Mercurio, en av Chiles största tidningar, valde de i alla fall att ha ett uppslag om Sverige idag. Sympatiskt av dem.

Jag har inte firat nationaldagen. Inte heller sett något demoniskt. Har mest inte gjort något alls.

Är själv här nu, efter att lämnat mamma och Martin på flygplatsen igår. Konstig känsla. Jag är helt ensam efter snart åtta månader med folk omkring mig konstant. Jag lyssnar till ljuden i huset. Det knäpper i elementen. Annars tyst.

Skönt att vara själv. Ingen att köra. Inget jag måste göra. Men samtidigt har jag blivit så van vid att ha någon här; att alltid ha någon att prata med. Det är konstigt så fort man vänjer sig vid en situation.

I slutet av oktober, när vi flyttade hit, trodde jag aldrig att jag skulle klara av att bo med familjen igen. Det var svårt att anpassa sig till något man vant sig av med för nästan tio år sen. Men det gick. Jag blev snabbt dotter och syster igen. Jag blev snabbt barn igen. Hade aldrig försvunnit.

Vet fortfarande inte vart jag ska börja eller sluta. Tar det en annan gång.