stress

Känns som om jag har mycket att göra nu som det bara är två dagar kvar tills jag åker till Sverige. Känns som om jag borde fara runt på hundra olika ärenden. Känns som om jag borde stressa lite.

Har man ingen stress i kroppen så är det ju tur att man faktiskt kan bygga upp en egentligen ickebefintlig stress, genom att skjuta upp de få saker man har att göra till den absolut sista dagen. Det är lite så jag jobbar.

Ett av stressmomenten kan jag dock inte göra speciellt mycket åt. Bilen, som nu har varit på reparation i två veckor, är fortfarande inte färdig. Förra veckan pratade jag med bilmekanikern fyra gånger och varje gång sa han mañana... förutom i fredags då det blev martes. Jag tvivlar starkt på att den är färdig imorgon.

Imorgon ska jag i alla fall börja beta av listan som bara jag kan göra något åt. Duktigt. Inte en dag för tidigt.