torsdag, april 20, 2006

sex månader

Läste precis några av mina första inlägg på resedagboken, så länge sen och samtidigt så alldeles nyss. Magnolian blommar inte längre...

Kan inte förstå att vi har bott här så länge nu.

Kan inte förstå att det har gått så kort tid.

Jag är en förvirrad varelse just nu. Men en lycklig sådan. Visst, jag krockade igår. Visst, luften är fylld med skit så man får halsont. Visst, jag umgås inte bara med chilenare och upptäcker allt med den främmande kultur jag lever i.

Men shit ändå! Jag har hittat en vardag här som jag trivs med. Har hittat människor som är härliga att umgås med. Har lärt mig att kommunicera på ett nytt språk.

På sex månader.

Funderade lite på alla de människor som åker till ett annat land för bara några månader. Det måste vara så svårt. Så lite. Det är ju nu jag börjar trivas som bäst och är så glad för att jag har en hel hög med tid kvar här nere.

Kan även hända att det är jag som är trög; att det går blixtsnabbt med acklimatiseringen för alla andra som flyttar runt i världen.

Men det där med tiden. Damn... det är konstigt.

2 Comments:

Blogger ecka said...

Jo, jag är verkligen glad för det. Hade varit alldeles för lite med tre eller sex månader. Speciellt när man befinner sig i ett land som är så otroligt annorlunda.

Men det handlar kanske lite om inställning också. Vet man redan från början att det endast är för en kort stund, kan det hända att det räcker... men jag vet inte riktigt. Tror det är olika för alla.

3:12 em  
Blogger Thérèse said...

Jag håller med , jag har varit i Madrid i 5 månader och först nu känner jag att något som börjar likan vardag börjar infinna sig. Madrid har också kommit att verkligen kännas hemma. Jag ska ju bo här i mer än 1,5 år till så det blir säkert ännu mera vardag med tiden. Barnen börjar anpassa sig och trivas i sina skolor/dagis och lära si spanska vilket ju har tagit lite tid

6:59 em  

Skicka en kommentar

<< Home