självklarheter
Det är mycket man tar för givet när man bor och befinner sig i Sverige. Saker man ser som självklarheter, som när man kommer utomlands blir alldeles fantastiska. Idag ska jag bryta min trista trafikperiod jag har haft här i bloggen och berätta lite om saker jag tänkt på idag...
Ett par jag lärt känna här i Santiago har precis flyttat till Sverige. Hon är svenska och han är chilenare. Det intressanta då är att jag har två andra vänner här, som precis har flyttat hit till Santiago, där även hon är svenska och han är chilenare. Båda paren är i samma situation, fast på olika delar av jordklotet.
De som numer bor i Sverige har inte varit där speciellt länge. Nyligen har de landat och börjat ta tag i det vardagliga livet, vilket innebär att söka jobb och för hans del att lära sig svenska. Det otroliga då är att man faktiskt får hjälp med dessa bestyr i Sverige. Han får undervisning i svenska och en tolk skulle följa med honom till arbetsförmedlingen för att förklara hur det fungerar när man söker jobb i Sverige. Allt detta gratis!! För dem att överleva i Sverige kommer troligtvis inte bli något problem. Även om ingen av dem skulle få något drömjobb, kommer de klara av att betala en hyra och få mat på bordet.
Här är det dock lite svårare. Paret som nyligen flyttat hit till Santiago har fortfarande inte fått något napp på jobb. De är båda utexaminerade akademiker med bra referenser, erfarenhet och språkkunskaper. Hon har redan tillräckligt med kunskap i det spanska språket för att klara av att arbeta här, men är fortfarande förvirrad över hur det fungerar när man söker jobb.
Det finns inget som motsvarar arbetsförmedlingen här i Chile. Arbeten utlyses främst i tidningar eller via kontaktnät. Det finns även en databas på Universidad Catolica som många företag använder sig av för att hitta utexaminerade studenter just från det universitetet, vilket är ett av de främsta universiteten här i Santiago. Tillhör man då inget kontaktnät eller har studerat på något fint universitet, blir det svårt att hitta ett jobb med hyfsad betalning. Det är väldigt vanligt att man söker tillsammans med hundratals andra, som dessutom har spätt på sina CVs för att få större chans till jobb.
Ta vilket jobb som helst, bara för att få in lite pengar och erfarenhet, fungerar inte riktigt heller här. I Sverige skulle hon säkert kunna ta ett butiksjobb samtidigt som hon sökte efter andra jobb. Här skulle det vara att slita ut sig i onödan, arbetsskiften är långa och lönen är minimal. Jag har fortfarande svårt att förstå hur människorna här överlever, för Chile är inte ett väldigt billigt land att bo i.
En annan vän till mig bor i en liten etta i Santiago, han tjänar bra men absolut inga stora pengar. Med sin lön ska han försörja sin fru och sitt barn, vilket innebär ganska mycket. Han ska betala för barnets skolgång, vilket inte är gratis här och om man vill ha barnet på en någorlunda bra skola måste ansökan göras år i förväg. Förutom nödvändiga saker som mat och hyra, ska även pengarna räcka till familjens sjukförsäkring.
Det finns skolor som inte kostar så mycket, men det är ändå inte gratis. Vid varje terminsstart får barnen långa listor på böcker och annat som ska inhandlas. Min spansklärare berättade att hennes son även hade toalettpapper på sin lista, då pratar vi om en skola som kostar många pengar... Förutom material har de flesta skolorna även skoluniformer, som för det mesta måste bytas varje år eftersom barn växer som gräs... dessa är inte billiga.
Har man pengar här, kan man leva ett otroligt bra liv. Har man det inte, får man slita... slita... slita... Chile är ett land där man helt och hållet får klara sig själv. Ett land med mycket potential och många möjligheter för de som satsar hårt.
Egentligen borde jag inte generalisera och prata om Chile. Utvecklingen sker just nu främst i Santiago och det är här skillnaderna i levnadsstandard är som störst. Både på gott och på ont hänger de inte med ute i de mindre städerna. I Santiago kan drömmen om att klättra högst upp på samhällets stege bli verklig, men man kan även hamna längst ner i den djupaste havsgrav...
Ett par jag lärt känna här i Santiago har precis flyttat till Sverige. Hon är svenska och han är chilenare. Det intressanta då är att jag har två andra vänner här, som precis har flyttat hit till Santiago, där även hon är svenska och han är chilenare. Båda paren är i samma situation, fast på olika delar av jordklotet.
De som numer bor i Sverige har inte varit där speciellt länge. Nyligen har de landat och börjat ta tag i det vardagliga livet, vilket innebär att söka jobb och för hans del att lära sig svenska. Det otroliga då är att man faktiskt får hjälp med dessa bestyr i Sverige. Han får undervisning i svenska och en tolk skulle följa med honom till arbetsförmedlingen för att förklara hur det fungerar när man söker jobb i Sverige. Allt detta gratis!! För dem att överleva i Sverige kommer troligtvis inte bli något problem. Även om ingen av dem skulle få något drömjobb, kommer de klara av att betala en hyra och få mat på bordet.
Här är det dock lite svårare. Paret som nyligen flyttat hit till Santiago har fortfarande inte fått något napp på jobb. De är båda utexaminerade akademiker med bra referenser, erfarenhet och språkkunskaper. Hon har redan tillräckligt med kunskap i det spanska språket för att klara av att arbeta här, men är fortfarande förvirrad över hur det fungerar när man söker jobb.
Det finns inget som motsvarar arbetsförmedlingen här i Chile. Arbeten utlyses främst i tidningar eller via kontaktnät. Det finns även en databas på Universidad Catolica som många företag använder sig av för att hitta utexaminerade studenter just från det universitetet, vilket är ett av de främsta universiteten här i Santiago. Tillhör man då inget kontaktnät eller har studerat på något fint universitet, blir det svårt att hitta ett jobb med hyfsad betalning. Det är väldigt vanligt att man söker tillsammans med hundratals andra, som dessutom har spätt på sina CVs för att få större chans till jobb.
Ta vilket jobb som helst, bara för att få in lite pengar och erfarenhet, fungerar inte riktigt heller här. I Sverige skulle hon säkert kunna ta ett butiksjobb samtidigt som hon sökte efter andra jobb. Här skulle det vara att slita ut sig i onödan, arbetsskiften är långa och lönen är minimal. Jag har fortfarande svårt att förstå hur människorna här överlever, för Chile är inte ett väldigt billigt land att bo i.
En annan vän till mig bor i en liten etta i Santiago, han tjänar bra men absolut inga stora pengar. Med sin lön ska han försörja sin fru och sitt barn, vilket innebär ganska mycket. Han ska betala för barnets skolgång, vilket inte är gratis här och om man vill ha barnet på en någorlunda bra skola måste ansökan göras år i förväg. Förutom nödvändiga saker som mat och hyra, ska även pengarna räcka till familjens sjukförsäkring.
Det finns skolor som inte kostar så mycket, men det är ändå inte gratis. Vid varje terminsstart får barnen långa listor på böcker och annat som ska inhandlas. Min spansklärare berättade att hennes son även hade toalettpapper på sin lista, då pratar vi om en skola som kostar många pengar... Förutom material har de flesta skolorna även skoluniformer, som för det mesta måste bytas varje år eftersom barn växer som gräs... dessa är inte billiga.
Har man pengar här, kan man leva ett otroligt bra liv. Har man det inte, får man slita... slita... slita... Chile är ett land där man helt och hållet får klara sig själv. Ett land med mycket potential och många möjligheter för de som satsar hårt.
Egentligen borde jag inte generalisera och prata om Chile. Utvecklingen sker just nu främst i Santiago och det är här skillnaderna i levnadsstandard är som störst. Både på gott och på ont hänger de inte med ute i de mindre städerna. I Santiago kan drömmen om att klättra högst upp på samhällets stege bli verklig, men man kan även hamna längst ner i den djupaste havsgrav...
posted by ecka at 11:59 em
1 Comments:
Greets to the webmaster of this wonderful site! Keep up the good work. Thanks.
»
Skicka en kommentar
<< Home