mysighet

Svenskhet är något jag ofta funderar på när jag är utomlands, som blir så extra tydligt när man befinner sig i en annan kultur och som kan visa sig på alla möjliga sätt. Svenskheten visar sig inte enbart när man studerar svenskar, utan framträder även i ickesvenska samanhang.

Jag har kommit fram till att vi svenskar är ganska mysiga av oss. Själv kan jag längta till hösten då det är tillåtet att stanna inne och lyssna till ovädret utanför, dricka thé framför brasan och kura upp sig i soffan med en bra film. Nu har hösten kommit till Santiago, men jag letar fortfarande efter myset...

Eftersom jag faktiskt bor här i ett väldigt typiskt svenskt hem, kan jag inte klaga över mysigheten här hemma. Vi har dimmade taklampor, fullt med värmeljus (vilket inte är helt lätt att få tag på här, speciellt inte med bra kvalité) och det är inte omöjligt att sätta sig ner, dela på en flaska vin och drömma sig iväg med blicken in i en behaglig ljuslåga. Men med min definition av mysighet blir det svårt att hitta något liknande här i Santiago.

En svensk vän till mig hade en dag lagat god middag till sin man och tänt levande ljus hemma, helt vanligt vill jag påstå. När mannen kom hem undrade han om elektriciteten hade gått eftersom det var så mörkt. Det var dock inte fallet, hon ville ju bara skapa lite mys och han ville tända för att se maten framför sig.

För mig skapar ljus en form av mys. Att hitta en restaurant eller ett kafé med trevlig belysning i Santiago är ganska klurigt. Ofta är rummen upplysta med glödlampor hängandes fritt från ett hål i taket utan lampskärmar, vilket skapar ett typiskt kallt och trist ljus. Har de dämpad belysning är ändå oftast lamporna förskräckligt fula, alltså inget man lägger ner större tanke på.

I lördags var jag inbjuden på en helt vanlig chilensk fest. Flickvännen till en av mina vänner här är precis färdig veterinär och det var fest hemma hos en av hennes klasskompisar. Festerna jag varit på här har alla varit väldigt enkla. Alla är välkomna och blir hjärtligt mottagna, med ett överflöd av mat och dricka. Även i lördags var det så. Det bjöds på typisk chilensk churrasco, egengjord hamburgare med bitar av grillat kött, tomat, avokado, sallad och annat att blanda som man själv vill. Enkelt och gott.

Folket på festen gick alla omkring lite över allt i huset. En full tjej somnade i värdinnans säng, en annan tog fram en trasa och började svabba av golvet som hade blivit smutsigt av alla skor (som i många andra länder går man här i Chile alltid in med skorna på), en kille somnade i soffan och musiken spelades på hög nivå. Man kunde röka över allt, ta för sig av mat och dricka, samt sitta och dansa där det fanns plats. Ljuset var självklart på för fullt.

Så här har många fester sett ut som jag varit på här och det är fester som fortsätter tills solen går upp eller alla somnat. Ska man gå vidare ut kan man vänta tills två på natten, för det är ändå inte många som går ut innan dess. Opretentiöst och väldigt, väldigt trevligt. Mys, på ett annorlunda vis.

Enligt min mening skiljer sig fester hemma i Sverige mycket från dem här. Helst ska huset eller lägenheten vara skinande från topp till tå. Inte bara lägenheten, även man själv ska skina med noggrann sminkning och ny outfit. Ska det vara middag är det planerat långt i förväg och det går absolut inte att tillaga något man tidigare bjudit på, det ska vara speciellt. Oftast tar alla med sig det man själv vill dricka och håller sig till det resten av kvällen, till skillnad från här där alla delar på allt som finns. Är det förfest pratas det och dansas, om alkoholnivån har blivit tillräckligt hög. Innan tolv bryts festen upp för då är det dags att gå på krogen, både för att inte störa grannarna och för att uteställena stänger tidigt.

Trots all stress innan och alla förväntningar, blir festerna som oftast lyckade. För jag tycker att det är underbart att sitta ner vid ett fint dukat bord med mat lagad i omtanke och njuta tillsammans med vännerna. Det är mysigt att sitta i ett ombonat vardagsrum med levande ljus och prata innan man går ut på krogen. Jag gillar även ritualen med sminkning och klädsel, som får kvällen att kännas lite extra speciell.

På fester här i Chile läggs det mindre vikt på vad man ska äta och vad som ska hända. Här träffas man för att träffas. Allt runtomkring spelar mindre roll. Det är inte viktigt att klä upp sig, det är inte nödvändigt att laga den bästa maten och ljuset gör ju faktiskt att man ser varandra.

Med denna långa text tror jag ändå att jag har hittat en form av mysighet här i Santiago, men det är inte det mys jag är van vid. Antar dock att det är en del av själva upplevelsen med att befinna sig i ett annat land. Först kommer känslan av att allt är skrämmande och konstigt. Sen upptäcker man att det inte är så längre. Känslan av att känna sig hemma sprider sig i kroppen och man inser att inga sätt är fel... bara olika. Mys!